zanita

Det har varit en riktig upp-och-ner-vecka. Det var upp i början, jag hade ju laddat så himla bra med solskensmys, men sen var jag på möte hos Herr Czech i onsdags och då damp mitt humör ner i botten. Himla gubbe till att vara jobbig. Det var ju honom jag skulle hyrt lägenhet av, som de andra svenskarna och danskarna gör, så jag har betalat 300 euro i deposition. Jag ringde i slutet av augusti och sa att jag hade hittat ett annat boende, och sedan dess har han varit riktigt tjurig. Nu när jag har tjatat på honom i en dryg månad fixade han fram papper åt mig att skriva på; att jag skulle få tillbaka 200 euro. Han tyckte att han kunde få behålla 100 euro för allt jobb han lagt ned på att hitta någon annan att hyra ut rummet till. Pyttsan.

Nej, nu blir jag bara arg igen. Jag skrev inte på något papper utan ska prata med rektorn på skolan och se om han kan hjälpa mig. Det ska lösa sig. Andas.

I alla fall, sen på torsdag kände jag mig förkyld och lite hängig, men cyklade ändå iväg till skolan. Väl där kände jag att det nog inte var någon vidare idé att dansa en hel dag, så jag sa bara hej och hej då och cyklade hem och bäddade ner mig. Jag sov och sov och sov, halva dagen försvann. Det var skönt.... Jag var hemma i fredags med, inte egentligen för att jag var dödsjuk utan bara för att det kändes lika bra. Och det var nog tur. Många andra i klassen dras med förkylningar och de som har fortsatt dansa (och därigenom har smittat mig, tack så mycket!) är riktigt krassliga nu. Men jag blev så väl omhändertagen må ni tro! Min lilla tant erbjöd sig att ringa hit sin husläkare och frågade om hon skulle gå och handla något till mig. Hon är ju nästan blind och döv, men ändå! Och hennes städerska/kokerska kom in med en termometer för att se om jag hade feber och kokade en rejäl portion soppa till mig. De är ju så himla söta. 

Och så fick jag ju anledning att titta på film. När Willy Wonka utbrister "Good morning starshine, the Earth says Hello!" i Kalle och chokladfabriken blir jag alltid lika glad, så efter det började min humörkurva vända uppåt igen.

Igår kände jag mig mycket bättre och gav mig ut i solskenet. Det har varit en fantastisk helg, med klarblå himmel och riktig sensommarvärme! Jag gick och cyklade runt i staden större delen av dagen med min privatguide Maxi, en av vännerna till tantens dotterson Max. På kvällen blev det dubbelt födelsedagskalas i "the Scandinavian Ghetto", herr Czech's lägenheter på Schleissheimerstrasse. Vi började med matlagning och mys hos Emelie som fyller 20 på torsdag, för att sedan gå hem till danska Puk som verkade ha alla skandinaviska danselever i vardagsrummet. Det var väldigt roligt, men jag var fortfarande trött och drog mig hemåt redan vid elva. De andra gick ut senare och kom tydligen inte hem förrän framåt sex imorse...

Bloggen strular lite med mig just nu, så jag kan inte lägga upp några av bilderna från igår kväll. Men för er som har facebook är det bara att kika där istället!

Och sen har jag haft en härlig dag idag med. Bra att avsluta veckan med en skön känsla i magen! Jag var hemma på förmiddagen, pratade med mina härliga medlemmarna av Vegasällskapet de Fabulösa Kamraterna (Jonna kommer hit på mitt novemberlov, tjohooo!), laddade upp en massa bilder på facebook och tog hand om tvätten. Sen blev det en rundtur på elevutställningen på Münchens konstakademi som ligger i nästa kvarter, och en kvällspromenad runt Schwabing med Emelie. Sen får man ju ha tur ibland; Rebecca bjöd in på te och nybakad hallonpaj! Jag, Rebecca, Emelie, Therese, Sofia och Sofia mumsade i oss en hel ugnsform full med paj! Eller, ska jag vara ärlig var vi bara fem som delade; stackars Sofia är superförkyld och höll sig till honungsvatten medan hon klottrade ner vad hon ville säga på ett block för att spara sin röst...

Nu är det läggdags och tid att sätta punkt för den här veckan. Det ska bli riktigt kul att sätta igång och dansa igen imorgon, och förhoppningsvis har jag inte missat alltför mycket. Och så ska jag på informationsmöte inför mitt nya jobb på tisdag! Spännande. 

Servus!