hemresa
Hej alla glada! Jag har haft en rolig och fullspäckad helg, som vanligt, men jag orkar inte skriva om det nu. Klockan är mycket trots omställningen och jag vill vara pigg och alert imorgon, sista skolmåndagen innan lovet.
Men jag tänkte meddela att jag nu har bokat flygresan hem! Onsdagen den 17 december bär det av hemåt. Jag flyger till Kastrup, så jag funderar på att stanna till i Lund ett par dagar innan jag landar i Båstad för jullov. Desirée och mina älsklingsmuppar på Vegagatan har redan bokat in mig, är det någon mer som vill ses?
Och så har jag börjat fundera på julklappar... Jag vet, det är tidigt, men jag brukar vara så usel på att komma på vad jag önskar mig att jag tyckte det var lika bra att skriva ner det nu när jag har ett par idéer. Det första är kanske mest riktat till mor och far; jag har kommit på att jag saknar en bra väska att ha till skolan. En bra, lite mindre bag. Inte nån gigantisk tennisbag precis, men aningens större än en ryggsäck skulle vara bra.
Det andra skulle vara om någon kunde hitta en av Eddie Izzards standup-shower - eller helst flera! Om det finns någon typ av box hade jag blivit tokigt glad! Annars skulle det vara kul att ha "Dress to Kill", "Circle" eller den lite nyare "Stripped". Nu kanske det här slår fel och jag blir överöst med en massa Eddie Izzard-filmer, men jag får ju testa...
Har ni inte stött på Eddie än borde ni verkligen kolla upp vem det är. Han är fantastisk.
En annan helt ointressant sak; jag har hittat den mystiska låten jag skrev om tidigare! Albumet heter Melos, som jag skrev, och artisten är en grekisk pianist som heter Vassilis Tsabropoulos. Den underbara låten vi dansade till heter "Gift of Dreams".
Sov gott!
Nu finns jag i Tyskland. På papper.
Jag håller med min kloka syster Yster; tysk byråkrati, det är grejer det!
Idag gick jag till Kreisverwaltung efter skolan, något som jag trodde skulle vara något liknande ett litet kommunkontor men som visade sig vara en gigantisk byggnad med ungefär två tusen avdelningar. Jag och Tanja åkte dit tillsammans och stod lika förvirrade framför informationstavlan. Till slut, när vi frågat i receptionen, visade det sig att vi inte bara skulle gå till avdelningen med rätt inriktning; vi skulle dessutom till olika rum beroende på våra efternamn... Så efter ca tre kvarts ensamt väntande fick jag komma in på kontoret och skrivas in i systemet. Nu är jag alltså här helt legalt på alla sätt!
Och så måste jag ju officiellt tacka världens bästa lillebjoj för hans goda smak; Anton, bra jobbat! Nu är allt godis uppätet (och då har jag knappt bjudit alls...) men det gjorde underverk!
Idag är jag trött i kroppen, vi har verkligen kört hårt... Men det är kul. Man sover otroligt gott! Baletten går fortfarande bra, det är nog min favoritlektion på dagen. Det är nog för att jag får så himla bra feedback av Magdalena, balettläraren. Det är alltid mycket roligare med uppmuntran såklart! Men jag börjar komma in mer i den moderna stilen också, det känns bra. Det är alltid svårt med modernt eftersom det är så väldigt brett och upp till läraren, men jag gillar Pias stil. Hon har så fin musik också! Vi har dansat en del till några låtar av Gotan Project, som är fantastiska. Och så håller vi på med en kombination till en låt som är extremt vacker, men både artistens och låtens namn är svåra... Jag kommer ihåg att albumet hette Melos, och att artistens namn lät grekiskt. Jag har dock inte kunnat hitta det på internet! Så om någon av er känner igen det eller skulle råka snubbla över det någonstans får ni gärna hojta till!
Nu är det snart dags att sova. Men först ska jag ta ett bad.
Sov gott allihop!
Bussi
Besserwisser om Messerschmitt
Hej alla! Jag har inte egentligen något spännande att uppdatera med, men jag tyckte ändå att det var dags...
Imorgon ska det dansas. Jag har varit förkyld och har inte dansat sedan i onsdags, men imorgon ska det bli andra bullar av! Som tur är så är det desutom en kort dag, vi har bara dans till halv två och sedan en tyskalektion på en timma. Varje gång tyskalektionen ligger en måndag (det ska egentligen vara fredagar, men det skiftar beroende på när Stefan, rektorn/läraren, kan) får vi alltid frågan "Was habt ihr am Wochenende gemacht?". Imorgon får nog svaret bli "Ich habe das Deutsche Museum besucht", eller något liknande. För det har jag gjort idag; varit på Deutsche Museum som ligger på en ö i floden Isar mitt i staden. Jag gick dit med Maxi, som fick berätta om alla prylarna eftersom det nästan bara fanns skyltar på tyska och jag inte riktigt är redo för avancerade teknologiska förklaringar på tyska än. Det är ett väldigt stort museum, och vi gick bara igenom drygt hälften av utställningarna. Definitivt väl värt ett besök! De har alla möjliga typer av tekniska mojänger, allt från gamla båtar, flygplan och raketer till modeller av vindkraftverk, ångmotorer och molekylkedjor. Kanske inte alltid helt logisk kronologisk ordning men kul ändå!
Lagom till att jag sa till Maxi att han fick vara dagens Besserwisser klev vi såklart in i flygplansavdelningen, som dominerades av olika Messerschmitt-plan... Hihi. Okej, det där var kanske bara kul för mamma, men ändå! Den bjuder jag på, som födelsedagspresent!
Oj, jag höll ju på att glömma; jag var på filmkväll hos Rebecca och Kajsa igår, det var jättemysigt! Det verkade som att alla svenskarna skulle komma, men folk drog sig ur efterhand och till slut var det bara jag, Rebecca, Kajsa, Emelie och Sofia som samlades. Vi fikade och fnittrade och tittade på Juno, precis som det ska vara på en tjejkväll. När Therese väl spelat klart kvällens omgång av World of Warcraft kom hon också, lagom till eftertexterna på fimen...
Puss och god natt!
humörhöjare!
Idag var det en lång dag i skolan. Lång för att det ju trots allt var åtta timmars hårdträning, men också lång för att jag var trött. Och så direkt efter sista lektionen klockan fyra hoppade jag i duschen, bytte om och stressade till jobbinfomötet som var på andra sidan stan klockan fem. På tunnelbanan lyckades jag få i mig ett äpple, men jag hade bara ätit två mackor och en halv banan innan på dagen så koncentrationsnivån var väl inte den bästa. Självklart var hela mötet på tyska, så jag lyssnade och tänkte så det bara ångade ur öronen. Halv åtta hade klockan hunnit bli innan jag var därifrån och kunde ta mig hemåt. Jag behöver kanske inte säga att jag var helt färdig då?
Men så öppnade jag ytterdörren och möttes av ett stort paket som stod i hallen, med mitt namn på! Och då menar jag inte ett grattis-på-födelsedagen-paket utan ett postpaket. Ett stort postpaket. Fina lilla mamma hade packat ner min vinterjacka och kläder som jag saknat! Och mina stövlar. Mina älskade oh-så-använda svarta stövlar, nu upputsade så de var svartare och blankare än någonsin. Och nerstoppat i skaften fanns en riktig skatt.
Och nu kan jag inte sluta le! Det är fantastiskt vad lite moderlig kärlek och socker kan göra. (Och ja, jag kunde inte hålla mig. Den ena Lakrisal-rullen liksom öppnade sig själv medan jag tog fram kameran.)
Så tack igen, mamma.
Godnattkramar till er
Sensommarvärme
Jag njuter av den sista kvardröjande sommarvärmen. I helgen har vi haft ca 22 grader och sol, och idag var det bara aningen svalare. Underbart. En långpromenad i Englischer Garten en sån här dag är balsam för själen. Sakta strosa över klargröna gräsmattor, se solljuset brytas i sjöns vatten och reflekteras upp på de klart orangeröda bladen på en stor lönn... Ojoj, ni skulle varit med.
Tyskan går sakta framåt med. Idag har jag försökt att svara Frau von Geldern på tyska så långt det går, men det är ju fortfarande mest bara ord. Grammatiken får komma sen. Skönt att kunna förstå mer och mer i alla fall!
Dessutom är jag glad för att jag nu har flera trevliga besök inplanerade! Mor och far kommer till München sista helgen i november, så då ska vi utforska julmarknaden. Min sista helg här i stan, runt Lucia, kommer Lena och Natscha hit från Schweiz. Det är två fina tjejer som jag lärde känna i Gerrards Cross, de jobbade också som aupairer där. Jonna kommer och förgyller mitt höstlov den första veckan i november, och den andra helgen på lovet får jag också sällskap av Matilda och Johan. Can't wait!
Någon mer som vill komma och hälsa på? Det uppskattas!
Solsken från Bayern.
Good morning starshine, the Earth says Hello!
Så har det gått ännu en vecka... Jag förstår verkligen inte hur tiden kan rinna förbi så snabbt!
Det har varit en riktig upp-och-ner-vecka. Det var upp i början, jag hade ju laddat så himla bra med solskensmys, men sen var jag på möte hos Herr Czech i onsdags och då damp mitt humör ner i botten. Himla gubbe till att vara jobbig. Det var ju honom jag skulle hyrt lägenhet av, som de andra svenskarna och danskarna gör, så jag har betalat 300 euro i deposition. Jag ringde i slutet av augusti och sa att jag hade hittat ett annat boende, och sedan dess har han varit riktigt tjurig. Nu när jag har tjatat på honom i en dryg månad fixade han fram papper åt mig att skriva på; att jag skulle få tillbaka 200 euro. Han tyckte att han kunde få behålla 100 euro för allt jobb han lagt ned på att hitta någon annan att hyra ut rummet till. Pyttsan.
Nej, nu blir jag bara arg igen. Jag skrev inte på något papper utan ska prata med rektorn på skolan och se om han kan hjälpa mig. Det ska lösa sig. Andas.
I alla fall, sen på torsdag kände jag mig förkyld och lite hängig, men cyklade ändå iväg till skolan. Väl där kände jag att det nog inte var någon vidare idé att dansa en hel dag, så jag sa bara hej och hej då och cyklade hem och bäddade ner mig. Jag sov och sov och sov, halva dagen försvann. Det var skönt.... Jag var hemma i fredags med, inte egentligen för att jag var dödsjuk utan bara för att det kändes lika bra. Och det var nog tur. Många andra i klassen dras med förkylningar och de som har fortsatt dansa (och därigenom har smittat mig, tack så mycket!) är riktigt krassliga nu. Men jag blev så väl omhändertagen må ni tro! Min lilla tant erbjöd sig att ringa hit sin husläkare och frågade om hon skulle gå och handla något till mig. Hon är ju nästan blind och döv, men ändå! Och hennes städerska/kokerska kom in med en termometer för att se om jag hade feber och kokade en rejäl portion soppa till mig. De är ju så himla söta.
Och så fick jag ju anledning att titta på film. När Willy Wonka utbrister "Good morning starshine, the Earth says Hello!" i Kalle och chokladfabriken blir jag alltid lika glad, så efter det började min humörkurva vända uppåt igen.
Igår kände jag mig mycket bättre och gav mig ut i solskenet. Det har varit en fantastisk helg, med klarblå himmel och riktig sensommarvärme! Jag gick och cyklade runt i staden större delen av dagen med min privatguide Maxi, en av vännerna till tantens dotterson Max. På kvällen blev det dubbelt födelsedagskalas i "the Scandinavian Ghetto", herr Czech's lägenheter på Schleissheimerstrasse. Vi började med matlagning och mys hos Emelie som fyller 20 på torsdag, för att sedan gå hem till danska Puk som verkade ha alla skandinaviska danselever i vardagsrummet. Det var väldigt roligt, men jag var fortfarande trött och drog mig hemåt redan vid elva. De andra gick ut senare och kom tydligen inte hem förrän framåt sex imorse...
Bloggen strular lite med mig just nu, så jag kan inte lägga upp några av bilderna från igår kväll. Men för er som har facebook är det bara att kika där istället!
Och sen har jag haft en härlig dag idag med. Bra att avsluta veckan med en skön känsla i magen! Jag var hemma på förmiddagen, pratade med mina härliga medlemmarna av Vegasällskapet de Fabulösa Kamraterna (Jonna kommer hit på mitt novemberlov, tjohooo!), laddade upp en massa bilder på facebook och tog hand om tvätten. Sen blev det en rundtur på elevutställningen på Münchens konstakademi som ligger i nästa kvarter, och en kvällspromenad runt Schwabing med Emelie. Sen får man ju ha tur ibland; Rebecca bjöd in på te och nybakad hallonpaj! Jag, Rebecca, Emelie, Therese, Sofia och Sofia mumsade i oss en hel ugnsform full med paj! Eller, ska jag vara ärlig var vi bara fem som delade; stackars Sofia är superförkyld och höll sig till honungsvatten medan hon klottrade ner vad hon ville säga på ett block för att spara sin röst...
Nu är det läggdags och tid att sätta punkt för den här veckan. Det ska bli riktigt kul att sätta igång och dansa igen imorgon, och förhoppningsvis har jag inte missat alltför mycket. Och så ska jag på informationsmöte inför mitt nya jobb på tisdag! Spännande.
Servus!
Solen skiner, himlen är blå...
...vad det är skönt att leva då! Och just så känns det idag. Så himla härligt. Jag kom ganska nyss hem från Englischer Garten som ligger så nära och är så vacker nu i höstljuset. Kajsa, Rebecca, Sofia och jag hade tänkt gå och simma och bada ångbastu på en simhall i närheten, men eftersom bastun var stängd och solen sken så snällt bestämde vi oss för att ta oss till parken istället. Å vad skönt! Det är dagar som denna som man kan ladda batterierna med; när solen värmer, man har trevligt sällskap, någon vänlig själ har ställt ut en låda böcker som man får plocka på sig av, och parken är full av gamla och unga, hundar och hästar, frisbees och drakar...
Vi plockade på oss ett par, tre tyska gamla böcker var och tackade det upphittade lilla 20-centsmyntet i Rebeccas sko för turen.
"Så, nu ska vi se ut som att vi läser men verkligen inte fattar något. För det gör vi ju inte!" Jag vet inte hur bra det gick, men söta är de i alla fall! Mina fynd blev Wer hat angst vor Virginia Woolf, Eine Amerikanerin in Paris och den något mer oväntade Anthropologische Forschung - Zur Selbstbegegnung und Selbstentdeckung des Menschen.
Igårkväll ringde Max, dottersonen, och frågade om jag ville följa med honom och några kompisar på en födelsedagsfest. Självklart! Det var fantastiskt kul, de här sydtyskarna är verkligen sjyssta!
Och har jag berättat om jobberbjudandet? Jag skriver det i alla fall, så kan ni inte missa det. Stefan, alltså svensken som är gift med tantens dotterdotter, ringde mig häromdagen och frågade om jag skulle vara intresserad av att jobba lite. Hm - ja, tack! Jag har inte helt förstått vad det går ut på, men han jobbar iaf med ekonomisk rådgivning av något slag. De behöver tydligen någon som kan prata svenska och engelska med internationella, framförallt skandinaviska, klienter. Ett par kvällar i veckan, 2-3 timmar per gång. Låter toppen. Han ska höra av sig snart igen med besked.
Som sagt, alla är så himla trevliga och hjälpsamma här! Eller också har jag bara haft tur. Det spelar inte så stor roll egentligen, jag är bara glad!
Nu ska jag laga mat och läsa en bok. En tysk bok.
Soliga hälsningar!
Skynda, skynda!
Idag är det lördag. Men det känns verkligen som söndag! Jag antar att det är för att vi var lediga igår, det var Tysklands nationaldag. Det var tur, vi var alla sjukt trötta i torsdags och hade nog inte orkat med en dansdag till... Eller var det eftersom lärarna körde extra hårt med oss för att vi hade en kort vecka? Hm... I vilket fall hade jag en ordentlig latdag igår, jag sov länge och trallade omkring i lägenheten i mina haremsbyxor och tjocksockar. Skönt.
Framåt kvällen kom Marina, den yngre av Geldern-döttrarna, och hennes dotter Mimmi (Theresa. Don't ask me why) på besök. Vi tittade allihop på "Das Leben der Anderen", De Andras Liv. De visade den på tv som en del av nationaldagsfirandet, eftersom den handlar om Stasi, Öst- och Västtyskland, och åren just innan Berlinmuren föll. Det är säkert en jättebra film, men jag förstod inte mycket eftersom den var på tyska... Men det var mysigt ändå. Mimmi och Marina förklarade lite, men till och med de tyckte att det var svårt ibland. Jag förstod lite, typ "Du bist stark und kraftvoll" - du är stark och kraftfull, såklart. Men det gjorde ju inte precis att jag hängde med i handlingen. Jaja. Film är i alla fall ett bra sätt att lära sig språk på, jag får se till att titta på filmer som jag redan kan storyn i!
Idag var jag och handlade mat. Det är något jag har tänkt skriva om ett tag men inte riktigt fått in någonstans, men nu är det dags. Det är mycket som är bra här, och i normala fall är ju tyskar kända för att vara organiserade, men herregud - deras kassasystem är ju till och med värre än det engelska!
För det första finns det inte korgar i affärerna, man får antingen ta en vagn eller plocka på sig så mycket man kan bära med händerna. Eller också gör man som de flesta andra; tar en tom grönsaks- eller yoghurtlåda och stoppar ner saker i. Sedan kommer man fram till kassan och lassar upp sina varor på rullbandet. Jättebra, tänkte jag i början, de har kilometerlånga band så man hinner lugnt lägga upp sina varor och låta personen bakom börja stapla innan det är dags att betala. Hm. Problemet är bara att efter kassörskan tar bandet lixom slut. När hon/han börjar blippa dina saker får du snabba på med att hiva ner allting i en enda röra i din vagn/påse/kartongbit för att inte stoppa upp allt, och sedan betala och kasta dig därifrån eftersom nästa persons varor börjar staplas. Efter kassorna är där därför alltid en omlastningsyta, en bänk på typ en halvmeters bredd, där alla ställer sig för att organisera om i sina påsar innan de kan kånka hemåt. Verkar ju sjukt smart. Den enda gången jag faktiskt sett både korgar och ordentlig yta efter kassörskan var när jag idag var inne på DM, Drogerie Markt. Men där handlar man ju också bara lite schampo, hudlotion, barnmat och russin.
Märker ni hur detta system upprör organisatören Sanna?! Varenda gång jag står i en kö på Lidl, Penny, Plus, Rewe eller någon annan mataffär, får jag liksom säga till mig själv att inte fråga varför de gör som de gör. Varför reagerar ingen?
Jaja. Det är väl bara att vänja sig vid total stress när det är dags att handla. Jag ser alltid Gunde Svan framför mig, hojtandes "Skynda, skynda, nu är det bråttom!" och en dvärg som hoppar förbi med en nyckelknippa. Om jag är lite trött.
När jag kom hem från affären var det i alla fall trevligt. Varje lördag kommer Frau Vogel hit och lagar mat och städar lite, och idag blev jag inbjuden på middag av Marina som kom hit med sin son Max (Mimmis bror. Hänger ni med i svängarna?). Frau Vogel hade gjort Nudelnsuppe, Knödeln, kokta morötter och nån typ av ganska fettigt kött. Och så blev det efterrätt, en kaka som påminde lite om sockerkaka men med ett lager choklad på. Det var faktiskt riktigt gott alltihop! Eller, ja, jag smakade ju inte köttet, men det andra. Marina och Max höll goda miner men när Frau von Geldern (jag har fortfarande inte riktigt fattat vad hon heter... Yaya, Jaja?) gick för att sova middag erkände de att köttet var lite väl flottigt...
Marina har nu bestämt sig för att lära mig tyska. Hon är lärare och sa att hon inte riktigt kan låta bli... Det är ju jättebra! Så vi pratade så mycket tyska det nu gick under middagen, och det går framåt. Jag kan fortfarande inte riktigt bilda egna meningar än, men hon fick mig i alla fall att använda de ord jag kan, och jag förstod en hel del. Nu sitter jag på sängen omgiven av tyskalexon, läroböcker, dagstidningar och anteckningsblock. Här ska det pluggas!
Fast ärligt talat ska jag snart gå. Jag ska till "the Scandinavian Ghetto", som tyskarna och italienarna kallar Schleissheimerstrasse 56 de flesta andra svenskarna bor. Det blir lite mys och eventuellt någon tysk öl i Sofias lägenhet, och sen kanske utgång. Men jag vet inte än om jag ska med ut. Eller jo. Eller nä. Eller... jag får se.
Hoppas ni har en fin helg med bättre väder än här. Regn, regn, regn över den sista galna helgen på Theresienwiese...
Puss
