Hänga upp foton i ett galleri

Det dröjer ett par dagar till innan jag kan lägga upp bilder från helgen -  de senaste dagarna har jag jobbat och sprungit runt och fixat polisregister-papper till jobbet, försökt kontakta H&M i sverige, kollat på olika göteborgslägenheter på internet och försökt städa/tvätta/handla mat när tid funnits. Men, som jag skrev innan, det är självvald stress. Det är den produktivitet som jag saknade jättemycket i höstas, när jag bara kände mig onödig och lat och ledsen. Nu är det en Sanna På Språng!

Idag är jag ledig. Faktiskt! Helledig. Inget H&M, ingen Mathilde. Passar på att maila folk, kolla ännu mera på göteborgslägenheter (ja, jag vet att det är lite tidigt, men jag är nyfiken!), fixa klart mina sista uppgifter i tyskakursen och ta hand om mig själv. Eller, ja, jag tänkte iaf det, typ mini-spa. Fast eftersom badrummet är så kallt blev det gjort superschnell (när det finns små istappar på insidan av badrumsfönstret är det inte kul att ha hemmaspa). Då blev det istället en jättestor kopp te och mörkt bröd med jättemycket honung på... Mmm.

Vad jag försökte säga med detta var nog egentligen bara att jag har inte hunnit hittills och kommer jobba fred-lörd med - idag hade jag haft tid men Maxi har sitt första riktigt viktiga säljmöte med en kund för Appoyo idag så han fick låna min fina mac för att den är bättre att presentera med. (ett par stolthetstårar kom allt när jag skickade med min bebis att hjälpa till på ett viktigt uppdrag...) Alltså; jag har tid men inte tillgång till bilderna. Tadaa!

Men ett par bilder kan ni redan få se, utställda i några exempel på de gellerier som Maxis Appoyo gör. Så ta ett par minuter och vandra runt i de virtuella fotoalbumen vetja! Snurra runt eller välj håll med musen, gå framåt med piltangenterna och se en förstoring av bilden genom att klicka på den. Lätt som en plätt.


Galleri 1


Galleri 2


Galleri 3



Håll till godo! (Och kan ni hitta oss? Vi var kängurus...)

In the Waiting Line

Så, nu är jag hemma igen efter den korta men intensiva Berlinhelgen... Jag skriver JAG för Maxi har inte kommit hem än. Han har under hösten arbetat med två grupper med ekonomistudenter som deltog i en kurs där de fick jobba med business plans för nystartade företag för att se hur det går till - och Maxis väldigt nygrundade Appoyo var ett av dem. Nu är kursen avslutad och betygen är satta (ja, Maxi hade en del att säga till om när det gällde betygen, jag tror han tyckte det var väldigt kul...). En av de båda grupperna gjorde riktigt bra ifrån sig och vann pris för sin business plan så nu är Maxi med dem i universitetets aula för att ta emot priset. Han lånade med min nya älskling - kameran jag gav mig själv i julklapp - för att dokumentera, så jag kan inte lägga in helgens 900 (!) bilder i datorn än. Ni får alltså vänta ett tag till innan ni kan se hur det var.
Jag ville ändå stämpla in och säga hej, och meddela att helgen har varit fantastisk. Som sagt, lite för kort, men ändå - fantastisk. Kalaset var helt tokigt bra och jag kom därifrån med många fina bilder. Och så fick jag se lite av Berlin med, där har jag ju aldrig varit förut! Vi bodde hos Maxis lillasyster Johanna och hennes pojkvän Christian, på bäddsoffan i deras extremt fina trea i centrum. Ibland har man tur. Från femte våningen, med balkong på båda sidor, hade vi en väldigt fin utsikt över stan.
Jag berättar mer nästa gång om vad vi gjorde. Men först vill jag tipsa om helgens musik; Soundtracket till filmen Garden State. Jag har inte sett filmen själv vill helt klart göra det om så bara för musiken... Jag var på bra humör när vi åkte iväg i lördags morse, jag såg verkligen fram emot kalaset och bara själva grejen att få resa lite. När vi satt oss till rätta på planet blev det bara bättre. Maxi tog fram sin bok (den tyska översättningen av "Veronika bestämmer sig för att dö" av Paolo Coelho, en jättebra bok som jag gav honom i födelsedagspresent. Han gillar den med! Ännu ett tips alltså), så jag tog hans iPod och satte igång Garden State-spellistan. Den första låten som spelades var In the Waiting Line
Det är svårt att beskriva en känsla, men jag hoppas ni förstår vad jag menar... På ett flyglan på väg ut på äventyr, med den här musiken i öronen, samtidigt som man seglar upp genom allt det gråa och kommer upp där himlen är alldeles klarblå, solen skiner och det bara är ett vitt luddigt täcke där nere, och man får luta huvudet mot den bästa pojken i hela världen. Det var helt enkelt en riktigt bra batteriladdningstimme. 
Några andra bra låtar från soundtracket är New Slang, Don't PanicI Just Don't Think I'll Ever Get Over You, Blue Eyes och One of These Things First. (Och kolla, nu kan jag helt plötsligt länka från bloggen! Det funkade aldrig förut...) Dessutom tar det ganska exakt 55 min att lyssna igenom albumet, precis lagom för flygturen. Fina grejer.
Ha en fin kväll.
Kärlek.

Jobba jobba joobba!

Springer runt här hemma och försöker packa inför helgen i Berlin, hitta kläder för jobbet idag (som dessutom ska kunna passa för Maxis pappas födelsedagskalas ikväll), tvätta en maskin vitt, laga lunch, duscha och komma ihåg vart jag lagt min lilla H&M-button. Och jag måste sticka till jobbet om fyrtio minuter. Men det är just vid ett sånt tillfälle jag känner att ja, det är stress, men det är en bra, självvald stress. Det kan jag ta!
Har tagit hand om lilla Mathilde hela veckan i övrigt, så alla eftermiddagar/kvällar har jag haft inplanerade. På förmiddagarna har det varit kystymletande, brunch med bästa Soffan, fika med söta Kajsa som också hon har bestämt sig för att det får vara nog med Iwanson och dans för ett tag nu, och mycket internetsurfande för att hitta alla papper, kontaktadresser och regler för integrationskursen i tyska jag vill ta. Går sakta framåt. Så jag håller mig busy. Nästa vecka ska jag ha som mål här på bloggen att dra upp lite bilder från helgen, jag tror jag kan få till ett par bra djurkostymsbilder! 
Ha en fantastisk helg. Till alla men framförallt underbara fina Salla som alltid överraskar! 
Puss

sista dödsrycket eller pånyttfödelse?

Jag vet inte, och kan inte lova nåt. Men jag har tänkt ett tag att jag vill ha ett projekt och kom på att jag ju redan har ett - den där bloggen som legat på is sådär länge att den liksom nästan inte vet att den finns själv längre. Jag testar helt enkelt så får vi se vad som händer! Inga krav den här gången. Det får vara ett prov; kan jag faktiskt skriva lite då och då utan att få en sån enorm prestationsångest? 
Jag läste precis igenom alla de gamla inläggen (de är ju som ni vet inte så många) och log hela tiden. Så vill jag kunna göra igen om ett år! Det där inlägget i början av oktober ni vet, där jag skrev att jag fått följa med till ett tyskt födelsedagskalas - det var då jag träffade min lilla apa Maxi. Den där bergsklättrardagen - oj, var den verkligen så tidigt på året? Och ja, pulkaåkningen ja. Det var grejer det.
Jag jobbar nästan bara eftermiddagar och kvällar nu, så förmiddagarna sitter jag ofta vid datorn - facebook, studera.nu, kollar upp boende i göteborg, ser på knasiga klipp från svensk tv eller pratar med Maxi på skype. För när han är på jobbet är jag hemma, och sen när han kommer hem är jag på jobbet...
På lördag bär det av till Berlin för kortweekend och maskeradkalas. Det ska bli riktigt fint. Och mycket kul är inplanerat under våren, usa-resa och systerfödelsedagsfirande här i München (vem vill komma?!) och flytt till ny lägenhet bara för att nämna några saker. Men än så länge är det bara januari. Januari har en tendens till seghet.
Nu ska jag cykla med min racercykel till stan och köpa kostymer till helgen! jag kommer ta med min nya kamera till kalaset så ni får se sen vad det blev. Jag kan bara hinta om att det är djurtema och vi kommer vara ganska hoppiga...
Ta hand om er (än så länge är det väl ingen som läser men jag tänker på er ändå!)
Peace out.

RSS 2.0