New York, Neew Yooork...
Så, nu har jag ätit frukost och duschat. Allt är färdigpackat och jag ska bara gå till banken och växla till mig dollar och packa en liten matsäck, sen bär det av. Så himla kul det ska bli! Jag flyger från München kl 13.15, landar i New York 12 timmar senare. Förhoppningsvis är mina resekompisar redan där då, Jonna och Anja ska landa en timme innan jag. Sen är det bara till att toknjuta; nio dagars semester, uppdelat ganska jämnt mellan New York, Washington DC och lillebrors collegestad Williamsburg. Finfint.
Kom också på att jag egentligen inte lagt upp några bilder sen sist, så ett par maskeradbilder tänkte jag också bjuda på nu innan avfärd...
...ehm, nä kanske inte. Det är tokigt vad lång tid det tar att ladda upp en bild! Jaja. Jag var ju känguru, inte pingvin, men jag fick låna en pingvinmask från bordsgrannen.
Ha det fint, det ska jag iaf!
Hänga upp foton i ett galleri
Det dröjer ett par dagar till innan jag kan lägga upp bilder från helgen - de senaste dagarna har jag jobbat och sprungit runt och fixat polisregister-papper till jobbet, försökt kontakta H&M i sverige, kollat på olika göteborgslägenheter på internet och försökt städa/tvätta/handla mat när tid funnits. Men, som jag skrev innan, det är självvald stress. Det är den produktivitet som jag saknade jättemycket i höstas, när jag bara kände mig onödig och lat och ledsen. Nu är det en Sanna På Språng!
Idag är jag ledig. Faktiskt! Helledig. Inget H&M, ingen Mathilde. Passar på att maila folk, kolla ännu mera på göteborgslägenheter (ja, jag vet att det är lite tidigt, men jag är nyfiken!), fixa klart mina sista uppgifter i tyskakursen och ta hand om mig själv. Eller, ja, jag tänkte iaf det, typ mini-spa. Fast eftersom badrummet är så kallt blev det gjort superschnell (när det finns små istappar på insidan av badrumsfönstret är det inte kul att ha hemmaspa). Då blev det istället en jättestor kopp te och mörkt bröd med jättemycket honung på... Mmm.
Vad jag försökte säga med detta var nog egentligen bara att jag har inte hunnit hittills och kommer jobba fred-lörd med - idag hade jag haft tid men Maxi har sitt första riktigt viktiga säljmöte med en kund för Appoyo idag så han fick låna min fina mac för att den är bättre att presentera med. (ett par stolthetstårar kom allt när jag skickade med min bebis att hjälpa till på ett viktigt uppdrag...) Alltså; jag har tid men inte tillgång till bilderna. Tadaa!
Men ett par bilder kan ni redan få se, utställda i några exempel på de gellerier som Maxis Appoyo gör. Så ta ett par minuter och vandra runt i de virtuella fotoalbumen vetja! Snurra runt eller välj håll med musen, gå framåt med piltangenterna och se en förstoring av bilden genom att klicka på den. Lätt som en plätt.
Galleri 1
Galleri 2
Galleri 3
Håll till godo! (Och kan ni hitta oss? Vi var kängurus...)
Idag är jag ledig. Faktiskt! Helledig. Inget H&M, ingen Mathilde. Passar på att maila folk, kolla ännu mera på göteborgslägenheter (ja, jag vet att det är lite tidigt, men jag är nyfiken!), fixa klart mina sista uppgifter i tyskakursen och ta hand om mig själv. Eller, ja, jag tänkte iaf det, typ mini-spa. Fast eftersom badrummet är så kallt blev det gjort superschnell (när det finns små istappar på insidan av badrumsfönstret är det inte kul att ha hemmaspa). Då blev det istället en jättestor kopp te och mörkt bröd med jättemycket honung på... Mmm.
Vad jag försökte säga med detta var nog egentligen bara att jag har inte hunnit hittills och kommer jobba fred-lörd med - idag hade jag haft tid men Maxi har sitt första riktigt viktiga säljmöte med en kund för Appoyo idag så han fick låna min fina mac för att den är bättre att presentera med. (ett par stolthetstårar kom allt när jag skickade med min bebis att hjälpa till på ett viktigt uppdrag...) Alltså; jag har tid men inte tillgång till bilderna. Tadaa!
Men ett par bilder kan ni redan få se, utställda i några exempel på de gellerier som Maxis Appoyo gör. Så ta ett par minuter och vandra runt i de virtuella fotoalbumen vetja! Snurra runt eller välj håll med musen, gå framåt med piltangenterna och se en förstoring av bilden genom att klicka på den. Lätt som en plätt.
Galleri 1
Galleri 2
Galleri 3
Håll till godo! (Och kan ni hitta oss? Vi var kängurus...)
In the Waiting Line
Så, nu är jag hemma igen efter den korta men intensiva Berlinhelgen... Jag skriver JAG för Maxi har inte kommit hem än. Han har under hösten arbetat med två grupper med ekonomistudenter som deltog i en kurs där de fick jobba med business plans för nystartade företag för att se hur det går till - och Maxis väldigt nygrundade Appoyo var ett av dem. Nu är kursen avslutad och betygen är satta (ja, Maxi hade en del att säga till om när det gällde betygen, jag tror han tyckte det var väldigt kul...). En av de båda grupperna gjorde riktigt bra ifrån sig och vann pris för sin business plan så nu är Maxi med dem i universitetets aula för att ta emot priset. Han lånade med min nya älskling - kameran jag gav mig själv i julklapp - för att dokumentera, så jag kan inte lägga in helgens 900 (!) bilder i datorn än. Ni får alltså vänta ett tag till innan ni kan se hur det var.
Jag ville ändå stämpla in och säga hej, och meddela att helgen har varit fantastisk. Som sagt, lite för kort, men ändå - fantastisk. Kalaset var helt tokigt bra och jag kom därifrån med många fina bilder. Och så fick jag se lite av Berlin med, där har jag ju aldrig varit förut! Vi bodde hos Maxis lillasyster Johanna och hennes pojkvän Christian, på bäddsoffan i deras extremt fina trea i centrum. Ibland har man tur. Från femte våningen, med balkong på båda sidor, hade vi en väldigt fin utsikt över stan.
Jag berättar mer nästa gång om vad vi gjorde. Men först vill jag tipsa om helgens musik; Soundtracket till filmen Garden State. Jag har inte sett filmen själv vill helt klart göra det om så bara för musiken... Jag var på bra humör när vi åkte iväg i lördags morse, jag såg verkligen fram emot kalaset och bara själva grejen att få resa lite. När vi satt oss till rätta på planet blev det bara bättre. Maxi tog fram sin bok (den tyska översättningen av "Veronika bestämmer sig för att dö" av Paolo Coelho, en jättebra bok som jag gav honom i födelsedagspresent. Han gillar den med! Ännu ett tips alltså), så jag tog hans iPod och satte igång Garden State-spellistan. Den första låten som spelades var In the Waiting Line.
Det är svårt att beskriva en känsla, men jag hoppas ni förstår vad jag menar... På ett flyglan på väg ut på äventyr, med den här musiken i öronen, samtidigt som man seglar upp genom allt det gråa och kommer upp där himlen är alldeles klarblå, solen skiner och det bara är ett vitt luddigt täcke där nere, och man får luta huvudet mot den bästa pojken i hela världen. Det var helt enkelt en riktigt bra batteriladdningstimme.
Några andra bra låtar från soundtracket är New Slang, Don't Panic, I Just Don't Think I'll Ever Get Over You, Blue Eyes och One of These Things First. (Och kolla, nu kan jag helt plötsligt länka från bloggen! Det funkade aldrig förut...) Dessutom tar det ganska exakt 55 min att lyssna igenom albumet, precis lagom för flygturen. Fina grejer.
Ha en fin kväll.
Kärlek.
Jobba jobba joobba!
Springer runt här hemma och försöker packa inför helgen i Berlin, hitta kläder för jobbet idag (som dessutom ska kunna passa för Maxis pappas födelsedagskalas ikväll), tvätta en maskin vitt, laga lunch, duscha och komma ihåg vart jag lagt min lilla H&M-button. Och jag måste sticka till jobbet om fyrtio minuter. Men det är just vid ett sånt tillfälle jag känner att ja, det är stress, men det är en bra, självvald stress. Det kan jag ta!
Har tagit hand om lilla Mathilde hela veckan i övrigt, så alla eftermiddagar/kvällar har jag haft inplanerade. På förmiddagarna har det varit kystymletande, brunch med bästa Soffan, fika med söta Kajsa som också hon har bestämt sig för att det får vara nog med Iwanson och dans för ett tag nu, och mycket internetsurfande för att hitta alla papper, kontaktadresser och regler för integrationskursen i tyska jag vill ta. Går sakta framåt. Så jag håller mig busy. Nästa vecka ska jag ha som mål här på bloggen att dra upp lite bilder från helgen, jag tror jag kan få till ett par bra djurkostymsbilder!
Ha en fantastisk helg. Till alla men framförallt underbara fina Salla som alltid överraskar!
Puss
sista dödsrycket eller pånyttfödelse?
Jag vet inte, och kan inte lova nåt. Men jag har tänkt ett tag att jag vill ha ett projekt och kom på att jag ju redan har ett - den där bloggen som legat på is sådär länge att den liksom nästan inte vet att den finns själv längre. Jag testar helt enkelt så får vi se vad som händer! Inga krav den här gången. Det får vara ett prov; kan jag faktiskt skriva lite då och då utan att få en sån enorm prestationsångest?
Jag läste precis igenom alla de gamla inläggen (de är ju som ni vet inte så många) och log hela tiden. Så vill jag kunna göra igen om ett år! Det där inlägget i början av oktober ni vet, där jag skrev att jag fått följa med till ett tyskt födelsedagskalas - det var då jag träffade min lilla apa Maxi. Den där bergsklättrardagen - oj, var den verkligen så tidigt på året? Och ja, pulkaåkningen ja. Det var grejer det.
Jag jobbar nästan bara eftermiddagar och kvällar nu, så förmiddagarna sitter jag ofta vid datorn - facebook, studera.nu, kollar upp boende i göteborg, ser på knasiga klipp från svensk tv eller pratar med Maxi på skype. För när han är på jobbet är jag hemma, och sen när han kommer hem är jag på jobbet...
På lördag bär det av till Berlin för kortweekend och maskeradkalas. Det ska bli riktigt fint. Och mycket kul är inplanerat under våren, usa-resa och systerfödelsedagsfirande här i München (vem vill komma?!) och flytt till ny lägenhet bara för att nämna några saker. Men än så länge är det bara januari. Januari har en tendens till seghet.
Nu ska jag cykla med min racercykel till stan och köpa kostymer till helgen! jag kommer ta med min nya kamera till kalaset så ni får se sen vad det blev. Jag kan bara hinta om att det är djurtema och vi kommer vara ganska hoppiga...
Ta hand om er (än så länge är det väl ingen som läser men jag tänker på er ändå!)
Peace out.
Look into my eyes, look into my eyes, not around the eyes, look into my eyes...
...and you're under.
Okej, för alla som inte fattade det där; snälla, kolla på Little Britain! Jag säger bara, Kenny Craig.
Hej. Igen. Måste ju komma in i det här igen, med att bara skriva lite då och då. Idag cyklade jag till skolan. Gjorde jag i och för sig förra veckan med, men ändå.
Gud, jag är dålig på det här...
Jaja, men jag tänkte i alla fall på en sak då, som jag reflekterat över en hel del här i München - kontakträdsla. Eller något liknande. Det är väldigt lustigt, folk är väldigt väluppfostrade här, artiga och så (hur ofta säger ALLA i ett väntrum hos doktorn "Grüss Gott", "Hallo", "Auf Wiedersehen" och "Wiedershauen" till ALLA som kommer och går?) men när det handlar om att ta sig förbi folk på stan är det totalstopp.
När man är i en affär eller på tunnelbanan och det är helt fullt med folk, då ska man helst liksom klämma sig förbi alla andra helt utan att titta på dem, det är som någon slags småbarnslogik i stil med "om jag inte ser dig, ser du inte mig". Jag tyckte att det var väldigt obehagligt i början, när man fick märkliga blickar om man lite artigt sa "Entschuldigung" och lade en hand på någons rygg för att visa att man ville fram. Här ska man tydligen bara pressa sig emellan, trycka sig förbi och mosa in sig i små mellanrum med blicken antingen riktad målmedvetet rakt fram eller lite blygt i backen.
Det är samma regel som verkar gälla i trafiken! Det finns många exempel, men det bästa tycker jag är varianten på den första barnlogiska tanken, nämligen "om jag inte ser dig, FINNS du inte". Alltså, se dig inte för när du kliver ut på gatan här i Tyskland, för när du inte ser några bilar eller cyklar komma, då är du helt ensam i hela kvarteret! Simple as that. Eller alla cyklister som hellre tränger sig förbi på insidan än att lite käckt plinga innan de tänker köra förbi en.
Så kan det vara. Men sen måste jag också säga, att München är en helt fantastisk cykelstad! Här är breda fina cykelbanor i hela staden, jag har cykelväg nästan hela vägen till skolan (en cykeltur på 35-40 minuter) och här finns till och med speciella cykel-rödljus i korsningarna!
Kajsa och Rebecca på vårt första cykel-stads-utforskar-äventyr i höstas, här i Englischer Garten.
Ett av många cykelställ, det här såklart nära universitetet...
Så, det var kvällens fundering. Nu måste jag verkligen sova, för jag ska gå upp om sju timmar för att cykla till skolan och väja för alla fotgängare.
Godnattpussar!
It’s a wonderful world
Så känns det idag. Jag är glad. I morse vaknade jag tidigt av att solen sken in genom fönstret från en fantastiskt blå himmel, och så fick jag frukost på sängen av finaste pojkvännen. När han var tvungen att börja jobba cyklade jag själv till Englischer Garten, bredde ut min filt och bara mådde bra. Hur kan man gör annat när man kan sola i bara shorts och bikini (jag kommer få en lustig solbränna...), läsa en bok och lyssna på ett gäng glada afrikanska och tyska män som spelar trummor och sjunger? När fåglarna kvittrar och det kryper en myra över ena benet, och man äter en glass som bara rinner iväg i värmen?
Dessutom har jag nästa vecka att se fram emot. På onsdag kväll ska vi få se genrepet för Jiří Kyliáns nya verk “ Zugvögel” (modern dans) helt gratis, på fredag är vi lediga och på lördag ska jag, Soffan och Emelie på konsert med Ane Brun och Nina Kinert! Det kan ju bara inte bli bättre!
http://www.youtube.com/watch?v=xF92Q884ezE
http://www.youtube.com/watch?v=JsyeNLgrfe4&feature=related
Jag har varit lite less ett tag. Jag tror att det berott mycket på mina dumma anklar som vägrat läka, men en del annat med. Jag vet inte vad, men ändå. Ibland är man inte så glad, bara. Det har nog också bidragit till att jag inte ansträngt mig för att skriva här (eller någon annan stans heller för den delen...), jag har inte alls varit på humör. Fast det är inte förrän nu när jag känner mig glad som jag märker det.
Just nu är det bara två tankar som inte är så roliga som dyker upp i mitt huvud då och då.
Ett: jag längtar hem. Eller, snarare, jag saknar er! Och jag saknar att kunna slappna av helt i språket, att kunna äta A-fil och bregott och lakrits och saftigt bröd och pappas bullar och sånt. Fast ta det nu inte för allvarligt, jag är inte ledsen, jag tycker bara att det ska bli oändligt roligt att få komma hem en sväng i juni och fylla på med hemma-energi!
Två: vad ska jag göra i september? Det känns lite läskigt att ställa frågan högt även om den funnits i mitt huvud länge, länge. Jag älskar skolan, jag tycker om att dansa, jag gillar mina klasskompisar (åtminstone svenskarna!) och allt det där. Men ändå. Är det rätt? Ibland känns det som att det är det, ibland inte. Just nu har det känts ett tag som att det inte är rätt bana för mig i alla fall. Jag vet inte om det är för att jag varit skadad så länge och börjar bli less på att inte helt hänga med, men jag har ju faktiskt aldrig varit helt hundra på att jag ska bli dansare. Det känns som något jag ville testa, och se om det kunde vara något för mig. Jag vet nu inte om jag ska kämpa vidare eller testa på något nytt. Det är svårt! Och jag vill diskutera det här med folk (vilket jag gör, men inte så väldigt mycket) samtidigt som jag vill ta ett eget beslut utan att ha lyssnat alldeles för mycket på andra. Jag kommer fortsätta dansa, känna, vela och kämpa ett tag till så återkommer jag framöver med vad huvudet och magen säger då...
Men som sagt; även om jag har de här två funderingarna snurrande mår jag riktigt bra! Ögonen kliar av allt nyutslaget pollen och jag känner mig fattig som en kyrkråtta men jag är glad, glad, glad! Solen gör nog mycket. Det gör den.
Å, en helt annan sak som gör mig glad - jag var på banken häromdagen, och lyckades göra inbetalningarna och joxet helt på tyska, och fick till och med beröm av den fina tyska banktanten! Så kliver man ut därifrån ett par centimeter längre och med ett jättefånigt leende. Sen att jag fortfarande pratar mest engelska med Maxi av ren vana eller att det är svårt att berätta något normalt och ställa frågor på tyska är ju en annan sak. Det får komma. Man får vara glad för de små framstegen!
Ni finns här. I mitt hjärta och på min vägg. Det ni!
Nu ska jag duscha av mig solkrämen och gräsfläckarna och åka hem till Maxis bästa vän Thomas och hans flickvän Christina, där vi ska grilla på deras takvåningsbalkong. Det är sommar! I april. Härligt. Hoppas att ni också har det toppen!
Pussar och solsken
En bild och tusen ord eller nåt sånt...
För alla som missat det; jag är numera korthårig. Ganska rejält faktiskt...
Och om ni klickar på de här bilderna kan ni se vårt pulkaäventyr (visserligen på sopsäckar, men ändå) i Olympiapark i februari. Det var grejer det!
Sen var jag ju i Dublin för att fira Jonnas födelsedag och sedan en sväng till London när jag ändå var där...
Go och gla', med tårta av chokla'!
Grattis på födelsedagen lillstrumpa.
Vi besökte Guinness-bryggeriet/museet...
...och hälsade på celebriteter som Molly Malone.
Tokungar. Timo, Sötosyster, Sami, Johanna, Stina och Juan. Tack, jag hade en fantastiskt rolig helg!
Åker man till London kan man hitta en massa söta djur.
Och så kan man halka in på Sassoon och bli av med sitt hår. Och bli rosa. Och få en lång synttofs på ena sidan.
Och leka med världens absolut bästa Charlott!
Med lite tur kan man få träffa goingar som Nicolina och Karolin med...
Sen blev det helt plötsligt vår i München, när min fina Cecilia kom hit. Det var grejer det.
Jag och Sofia njöt av våsolen vid Eisbach medan pojkarna tvunget skulle i det iskalla vattnet för årets första surfing...
Emelie och Karolin tog tåget ut till Ammersee och hälsade på. Det blev en mysutflykt till Alte Villa, en biergarten vid sjön.
Tillbaka i stan blev det picknick och slacklina i Englischer Garten, somrigt som bara den!
Och nu är vi ganska mycket framme vid idag. Hoppas ni haft lite kul på vägen! Jag kommer säkert hitta en massa fler bilder jag vill visa, men det får vara bra för denna gången. Solskenskramar från München!
Skola igen
Vad märkligt det kändes att gå upp i morse, jag kom knappt ihåg vad jag skulle packa ner i bagen och jag hade verkligen inte en aning om hur mycket kläder jag skulle behöva ha på mig. Och då har jag bara haft lov i två veckor. Men det har känts som ett mindre sommarlov! Mycket på grund av värmen, tror jag. Här har det varit så varmt och soligt att jag nu har lyckats skaffa mig fräknar på näsan och en lätt bikinirand i nacken. Och jag har bara myst hela tiden! Cecilia, min kära schoflaff, kom hit från Göteborg och lekte med mig några dagar innan påskhelgen, och andra veckan var söta fina Karolin här. Påskhelgen spenderade jag med Maxi och hans familj i deras hus vid Ammersee, en fin sjö utanför stan. Det blev mycket god mat och lata stunder på bryggan.
Och jag läser igen! Det är helt underbart. Cissi var så fantastisk att hon släpade hit fyra svenska böcker åt mig, av vilka jag redan läst ut två och är halvvägs igenom den tredje. Jag vet att jag borde lugna mig, annars kommer jag ju snart vara lika svenskboklös som för några veckor sen, men det är ju så HÄRLIGT! Jag kom på för ett tag sedan att jag faktiskt inte läst något alls sedan i somras - och jag vet inte om jag egentligen läste en enda hel bok då heller... Det är ju verkligen inte likt mig. Men nu känner jag mig hel igen. (Ja, jag vet - jag har ju kunnat läsa tyska eller engelska böcker. Men jag har bara inte känt för det, okej?)
I alla fall, skola. Sist jag skrev skulle jag ju till doktorn med mina anklar som ömmade. Det visade sig vara en inflammation i båda anklarna, i senan som också är kopplad upp till smalbenet. Det blev många turer med den där förbaskade inflammationen, men efter nästan en månad av spring till doktorer och sjukgymnaster, halvlektionsdeltagande på skolan och nu två veckor av tvångslugn (aka lov) känns det mycket bättre och jag var med hela dagen idag! Det kändes inte helt hundra, men gör inte alls lika ont längre och det kan nog mycket vara för att jag inte är van att använda fotlederna så mycket. Och i övrigt var det kul att börja igen. Vi håller nu på att träna för fullt inför en föreställning den 24 maj, så det är ganska koncentrerat. Och eftersom vi inte har någon luftkonditionering alls i salarna blir det sjukt svettigt, men idag dansade vi ett tag med öppna fönster utan att det blev tokigt kallt. Skönt.
Men nu tänkte jag (återigen) försöka att lägga upp bilder. För er som har facebook eller kan haffa någon med ett konto där, kan ju kika på mina upplagda album. För er andra, ni får hålla till godo med de totalt random utvalda bilder som hamnar här. Det får bli ett nytt inlägg dock, för ibland när jag försöker lägga upp bilder här försvinner allt...
Som vanligt; ta hand om er och lova att njuta av vårsolen!
Pussar
Hej.
I'm back. Så att säga. Det är väldigt ångestladdat, detta med det första inlägget efter den extremt långa frånvaron, så jag tänker att om jag håller det kort och neutralt och sen ger er lite mer detaljer, historier, bilder, anekdoter, funderingar, hälsningar och roligheter senare efterhand kanske jag till och med kan få iväg det här inlägget. Finally.
Så. Just nu sitter jag och bara njuter av att kunna klicka runt på internet. Det händer ju inte så ofta, men ibland kommer jag åt någons olåsta nätverk och tjuvåker på det. Helt utan dåligt samvete. Hihi. Vi jobbar på i skolan och jag är alltid rejält hungrig och seg när jag kommer hem på eftermiddagen/kvällen, men idag väntar jag på att min broccolipaj ska puttra klart i ugnen, så jag står ut!
Annars då? Jodå tack, det är bra. (Ibland är det bra att ha en lätt personlighetsklyvning, det är alltid någon som är intresserad) Ska en sväng till farbror Doktorn imorgon så han kan ta sig en titt på mina överarbetade anklar/vader, men i övrigt är det strålande. Min sportlovsvecka i Dublin och London gjorde susen, tackar Jonna, Molle, Sami, Timo, Stina, Juan, Charlott, Nicco, Karolin och alla andra finingar för det!
Sen kan jag ju också passa på att uppdatera om min lilla semester i Svea Rike eftersom jag precis har beställt biljetterna; jag kommer flyga hem måndagen den 1/6 och stannar till måndagen den 15/6, det är vårt pingstlov. Pojkvännen kommer med andra veckan, ska bli kul att se vad han tycker om Sverige! Sen kommer jag hem igen i mitten av juli, när vi får ett 7 veckor långt sommarlov. Det är ju ett tag kvar, men det är lika bra att upplysa er alla om att vi har lite märkliga lov här... Men i alla fall, i juni kommer jag hålla mig hemma på västkusten, huvudpunkterna är CissiBröls student i Göteborg den 5/6 och lillebrors och Matildas Båstadstudent den 12/6. Och såklart min fölseda' den 10/6!
Så, det får duga som första uppdatering. Se om det liksom lättar lite så jag inte undviker bloggen i ren ångest längre... Det blir nog inga bilder alls idag, eftersom internetstyrkan är lite opålitlig, men jag ska försöka. Annars får det bli nästa runda.
Ta hand om er allihop! Och tack för att ni tjatar på mig att uppdatera, fast att det är jobbigt att bli pushad vet jag att det är för att ni saknar mig och vill veta vad jag håller på med. Inbillar jag mig....
Kram!
I'm still alive!
Hej alla godingar! Jag lever och mår bra, jag lovar. Men jag har inte haft något internet sedan min käraste syster var här för en månad sen och har inte kunnat använda mail, blogg, msn eller skype... Nu är mamsi och papsi på besök i stan och jag har en halvtimmas internettillgång på deras hotellrum och blev beordrad av mor min att uppdatera bloggen.
Så. Bara så att alla vet -
Jag har det bra! Vi har två veckor kvar i skolan innan lovet börjar (gaalet!) men innan dess ska vi ta oss igenom halvtidsexamen. Börjar bli lite nervöst. Inte för att jag tror att jag kommer bli hemskickad, men för att det alltid är nervöst med prov. Men men. Nu ska jag ha en mysig helg med päronen och jag hör av mig igen när jag fått igång internet igen!
Hoppas ni också börjar komma i julstämning, här är det kallt och fullt av julprydnader överallt! Trevligt! Ta hand om er själva och varandra, vi ses snart.
Peace out.
hemresa
Hej alla glada! Jag har haft en rolig och fullspäckad helg, som vanligt, men jag orkar inte skriva om det nu. Klockan är mycket trots omställningen och jag vill vara pigg och alert imorgon, sista skolmåndagen innan lovet.
Men jag tänkte meddela att jag nu har bokat flygresan hem! Onsdagen den 17 december bär det av hemåt. Jag flyger till Kastrup, så jag funderar på att stanna till i Lund ett par dagar innan jag landar i Båstad för jullov. Desirée och mina älsklingsmuppar på Vegagatan har redan bokat in mig, är det någon mer som vill ses?
Och så har jag börjat fundera på julklappar... Jag vet, det är tidigt, men jag brukar vara så usel på att komma på vad jag önskar mig att jag tyckte det var lika bra att skriva ner det nu när jag har ett par idéer. Det första är kanske mest riktat till mor och far; jag har kommit på att jag saknar en bra väska att ha till skolan. En bra, lite mindre bag. Inte nån gigantisk tennisbag precis, men aningens större än en ryggsäck skulle vara bra.
Det andra skulle vara om någon kunde hitta en av Eddie Izzards standup-shower - eller helst flera! Om det finns någon typ av box hade jag blivit tokigt glad! Annars skulle det vara kul att ha "Dress to Kill", "Circle" eller den lite nyare "Stripped". Nu kanske det här slår fel och jag blir överöst med en massa Eddie Izzard-filmer, men jag får ju testa...
Har ni inte stött på Eddie än borde ni verkligen kolla upp vem det är. Han är fantastisk.
En annan helt ointressant sak; jag har hittat den mystiska låten jag skrev om tidigare! Albumet heter Melos, som jag skrev, och artisten är en grekisk pianist som heter Vassilis Tsabropoulos. Den underbara låten vi dansade till heter "Gift of Dreams".
Sov gott!
Nu finns jag i Tyskland. På papper.
Jag håller med min kloka syster Yster; tysk byråkrati, det är grejer det!
Idag gick jag till Kreisverwaltung efter skolan, något som jag trodde skulle vara något liknande ett litet kommunkontor men som visade sig vara en gigantisk byggnad med ungefär två tusen avdelningar. Jag och Tanja åkte dit tillsammans och stod lika förvirrade framför informationstavlan. Till slut, när vi frågat i receptionen, visade det sig att vi inte bara skulle gå till avdelningen med rätt inriktning; vi skulle dessutom till olika rum beroende på våra efternamn... Så efter ca tre kvarts ensamt väntande fick jag komma in på kontoret och skrivas in i systemet. Nu är jag alltså här helt legalt på alla sätt!
Och så måste jag ju officiellt tacka världens bästa lillebjoj för hans goda smak; Anton, bra jobbat! Nu är allt godis uppätet (och då har jag knappt bjudit alls...) men det gjorde underverk!
Idag är jag trött i kroppen, vi har verkligen kört hårt... Men det är kul. Man sover otroligt gott! Baletten går fortfarande bra, det är nog min favoritlektion på dagen. Det är nog för att jag får så himla bra feedback av Magdalena, balettläraren. Det är alltid mycket roligare med uppmuntran såklart! Men jag börjar komma in mer i den moderna stilen också, det känns bra. Det är alltid svårt med modernt eftersom det är så väldigt brett och upp till läraren, men jag gillar Pias stil. Hon har så fin musik också! Vi har dansat en del till några låtar av Gotan Project, som är fantastiska. Och så håller vi på med en kombination till en låt som är extremt vacker, men både artistens och låtens namn är svåra... Jag kommer ihåg att albumet hette Melos, och att artistens namn lät grekiskt. Jag har dock inte kunnat hitta det på internet! Så om någon av er känner igen det eller skulle råka snubbla över det någonstans får ni gärna hojta till!
Nu är det snart dags att sova. Men först ska jag ta ett bad.
Sov gott allihop!
Bussi
Besserwisser om Messerschmitt
Hej alla! Jag har inte egentligen något spännande att uppdatera med, men jag tyckte ändå att det var dags...
Imorgon ska det dansas. Jag har varit förkyld och har inte dansat sedan i onsdags, men imorgon ska det bli andra bullar av! Som tur är så är det desutom en kort dag, vi har bara dans till halv två och sedan en tyskalektion på en timma. Varje gång tyskalektionen ligger en måndag (det ska egentligen vara fredagar, men det skiftar beroende på när Stefan, rektorn/läraren, kan) får vi alltid frågan "Was habt ihr am Wochenende gemacht?". Imorgon får nog svaret bli "Ich habe das Deutsche Museum besucht", eller något liknande. För det har jag gjort idag; varit på Deutsche Museum som ligger på en ö i floden Isar mitt i staden. Jag gick dit med Maxi, som fick berätta om alla prylarna eftersom det nästan bara fanns skyltar på tyska och jag inte riktigt är redo för avancerade teknologiska förklaringar på tyska än. Det är ett väldigt stort museum, och vi gick bara igenom drygt hälften av utställningarna. Definitivt väl värt ett besök! De har alla möjliga typer av tekniska mojänger, allt från gamla båtar, flygplan och raketer till modeller av vindkraftverk, ångmotorer och molekylkedjor. Kanske inte alltid helt logisk kronologisk ordning men kul ändå!
Lagom till att jag sa till Maxi att han fick vara dagens Besserwisser klev vi såklart in i flygplansavdelningen, som dominerades av olika Messerschmitt-plan... Hihi. Okej, det där var kanske bara kul för mamma, men ändå! Den bjuder jag på, som födelsedagspresent!
Oj, jag höll ju på att glömma; jag var på filmkväll hos Rebecca och Kajsa igår, det var jättemysigt! Det verkade som att alla svenskarna skulle komma, men folk drog sig ur efterhand och till slut var det bara jag, Rebecca, Kajsa, Emelie och Sofia som samlades. Vi fikade och fnittrade och tittade på Juno, precis som det ska vara på en tjejkväll. När Therese väl spelat klart kvällens omgång av World of Warcraft kom hon också, lagom till eftertexterna på fimen...
Puss och god natt!
humörhöjare!
Idag var det en lång dag i skolan. Lång för att det ju trots allt var åtta timmars hårdträning, men också lång för att jag var trött. Och så direkt efter sista lektionen klockan fyra hoppade jag i duschen, bytte om och stressade till jobbinfomötet som var på andra sidan stan klockan fem. På tunnelbanan lyckades jag få i mig ett äpple, men jag hade bara ätit två mackor och en halv banan innan på dagen så koncentrationsnivån var väl inte den bästa. Självklart var hela mötet på tyska, så jag lyssnade och tänkte så det bara ångade ur öronen. Halv åtta hade klockan hunnit bli innan jag var därifrån och kunde ta mig hemåt. Jag behöver kanske inte säga att jag var helt färdig då?
Men så öppnade jag ytterdörren och möttes av ett stort paket som stod i hallen, med mitt namn på! Och då menar jag inte ett grattis-på-födelsedagen-paket utan ett postpaket. Ett stort postpaket. Fina lilla mamma hade packat ner min vinterjacka och kläder som jag saknat! Och mina stövlar. Mina älskade oh-så-använda svarta stövlar, nu upputsade så de var svartare och blankare än någonsin. Och nerstoppat i skaften fanns en riktig skatt.
Och nu kan jag inte sluta le! Det är fantastiskt vad lite moderlig kärlek och socker kan göra. (Och ja, jag kunde inte hålla mig. Den ena Lakrisal-rullen liksom öppnade sig själv medan jag tog fram kameran.)
Så tack igen, mamma.
Godnattkramar till er
