zanita

Så känns det idag. Jag är glad. I morse vaknade jag tidigt av att solen sken in genom fönstret från en fantastiskt blå himmel, och så fick jag frukost på sängen av finaste pojkvännen. När han var tvungen att börja jobba cyklade jag själv till Englischer Garten, bredde ut min filt och bara mådde bra. Hur kan man gör annat när man kan sola i bara shorts och bikini (jag kommer få en lustig solbränna...), läsa en bok och lyssna på ett gäng glada afrikanska och tyska män som spelar trummor och sjunger? När fåglarna kvittrar och det kryper en myra över ena benet, och man äter en glass som bara rinner iväg i värmen? 

Dessutom har jag nästa vecka att se fram emot. På onsdag kväll ska vi få se genrepet för Jiří Kyliáns nya verk “ Zugvögel” (modern dans) helt gratis, på fredag är vi lediga och på lördag ska jag, Soffan och Emelie på konsert med Ane Brun och Nina Kinert! Det kan ju bara inte bli bättre!

http://www.youtube.com/watch?v=xF92Q884ezE

http://www.youtube.com/watch?v=JsyeNLgrfe4&feature=related

Jag har varit lite less ett tag. Jag tror att det berott mycket på mina dumma anklar som vägrat läka, men en del annat med. Jag vet inte vad, men ändå. Ibland är man inte så glad, bara. Det har nog också bidragit till att jag inte ansträngt mig för att skriva här (eller någon annan stans heller för den delen...), jag har inte alls varit på humör. Fast det är inte förrän nu när jag känner mig glad som jag märker det. 

Just nu är det bara två tankar som inte är så roliga som dyker upp i mitt huvud då och då. 

Ett: jag längtar hem. Eller, snarare, jag saknar er! Och jag saknar att kunna slappna av helt i språket, att kunna äta A-fil och bregott och lakrits och saftigt bröd och pappas bullar och sånt. Fast ta det nu inte för allvarligt, jag är inte ledsen, jag tycker bara att det ska bli oändligt roligt att få komma hem en sväng i juni och fylla på med hemma-energi! 

Två: vad ska jag göra i september? Det känns lite läskigt att ställa frågan högt även om den funnits i mitt huvud länge, länge. Jag älskar skolan, jag tycker om att dansa, jag gillar mina klasskompisar (åtminstone svenskarna!) och allt det där. Men ändå. Är det rätt? Ibland känns det som att det är det, ibland inte. Just nu har det känts ett tag som att det inte är rätt bana för mig i alla fall. Jag vet inte om det är för att jag varit skadad så länge och börjar bli less på att inte helt hänga med, men jag har ju faktiskt aldrig varit helt hundra på att jag ska bli dansare. Det känns som något jag ville testa, och se om det kunde vara något för mig. Jag vet nu inte om jag ska kämpa vidare eller testa på något nytt. Det är svårt! Och jag vill diskutera det här med folk (vilket jag gör, men inte så väldigt mycket) samtidigt som jag vill ta ett eget beslut utan att ha lyssnat alldeles för mycket på andra. Jag kommer fortsätta dansa, känna, vela och kämpa ett tag till så återkommer jag framöver med vad huvudet och magen säger då...

Men som sagt; även om jag har de här två funderingarna snurrande mår jag riktigt bra! Ögonen kliar av allt nyutslaget pollen och jag känner mig fattig som en kyrkråtta men jag är glad, glad, glad! Solen gör nog mycket. Det gör den. 

Å, en helt annan sak som gör mig glad - jag var på banken häromdagen, och lyckades göra inbetalningarna och joxet helt på tyska, och fick till och med beröm av den fina tyska banktanten! Så kliver man ut därifrån ett par centimeter längre och med ett jättefånigt leende. Sen att jag fortfarande pratar mest engelska med Maxi av ren vana eller att det är svårt att berätta något normalt och ställa frågor på tyska är ju en annan sak. Det får komma. Man får vara glad för de små framstegen!

Ni finns här. I mitt hjärta och på min vägg. Det ni!

Nu ska jag duscha av mig solkrämen och gräsfläckarna och åka hem till Maxis bästa vän Thomas och hans flickvän Christina, där vi ska grilla på deras takvåningsbalkong. Det är sommar! I april. Härligt. Hoppas att ni också har det toppen!

Pussar och solsken