Look into my eyes, look into my eyes, not around the eyes, look into my eyes...
...and you're under.
Okej, för alla som inte fattade det där; snälla, kolla på Little Britain! Jag säger bara, Kenny Craig.
Hej. Igen. Måste ju komma in i det här igen, med att bara skriva lite då och då. Idag cyklade jag till skolan. Gjorde jag i och för sig förra veckan med, men ändå.
Gud, jag är dålig på det här...
Jaja, men jag tänkte i alla fall på en sak då, som jag reflekterat över en hel del här i München - kontakträdsla. Eller något liknande. Det är väldigt lustigt, folk är väldigt väluppfostrade här, artiga och så (hur ofta säger ALLA i ett väntrum hos doktorn "Grüss Gott", "Hallo", "Auf Wiedersehen" och "Wiedershauen" till ALLA som kommer och går?) men när det handlar om att ta sig förbi folk på stan är det totalstopp.
När man är i en affär eller på tunnelbanan och det är helt fullt med folk, då ska man helst liksom klämma sig förbi alla andra helt utan att titta på dem, det är som någon slags småbarnslogik i stil med "om jag inte ser dig, ser du inte mig". Jag tyckte att det var väldigt obehagligt i början, när man fick märkliga blickar om man lite artigt sa "Entschuldigung" och lade en hand på någons rygg för att visa att man ville fram. Här ska man tydligen bara pressa sig emellan, trycka sig förbi och mosa in sig i små mellanrum med blicken antingen riktad målmedvetet rakt fram eller lite blygt i backen.
Det är samma regel som verkar gälla i trafiken! Det finns många exempel, men det bästa tycker jag är varianten på den första barnlogiska tanken, nämligen "om jag inte ser dig, FINNS du inte". Alltså, se dig inte för när du kliver ut på gatan här i Tyskland, för när du inte ser några bilar eller cyklar komma, då är du helt ensam i hela kvarteret! Simple as that. Eller alla cyklister som hellre tränger sig förbi på insidan än att lite käckt plinga innan de tänker köra förbi en.
Så kan det vara. Men sen måste jag också säga, att München är en helt fantastisk cykelstad! Här är breda fina cykelbanor i hela staden, jag har cykelväg nästan hela vägen till skolan (en cykeltur på 35-40 minuter) och här finns till och med speciella cykel-rödljus i korsningarna!
Kajsa och Rebecca på vårt första cykel-stads-utforskar-äventyr i höstas, här i Englischer Garten.
Ett av många cykelställ, det här såklart nära universitetet...
Så, det var kvällens fundering. Nu måste jag verkligen sova, för jag ska gå upp om sju timmar för att cykla till skolan och väja för alla fotgängare.
Godnattpussar!
It’s a wonderful world
Så känns det idag. Jag är glad. I morse vaknade jag tidigt av att solen sken in genom fönstret från en fantastiskt blå himmel, och så fick jag frukost på sängen av finaste pojkvännen. När han var tvungen att börja jobba cyklade jag själv till Englischer Garten, bredde ut min filt och bara mådde bra. Hur kan man gör annat när man kan sola i bara shorts och bikini (jag kommer få en lustig solbränna...), läsa en bok och lyssna på ett gäng glada afrikanska och tyska män som spelar trummor och sjunger? När fåglarna kvittrar och det kryper en myra över ena benet, och man äter en glass som bara rinner iväg i värmen?
Dessutom har jag nästa vecka att se fram emot. På onsdag kväll ska vi få se genrepet för Jiří Kyliáns nya verk “ Zugvögel” (modern dans) helt gratis, på fredag är vi lediga och på lördag ska jag, Soffan och Emelie på konsert med Ane Brun och Nina Kinert! Det kan ju bara inte bli bättre!
http://www.youtube.com/watch?v=xF92Q884ezE
http://www.youtube.com/watch?v=JsyeNLgrfe4&feature=related
Jag har varit lite less ett tag. Jag tror att det berott mycket på mina dumma anklar som vägrat läka, men en del annat med. Jag vet inte vad, men ändå. Ibland är man inte så glad, bara. Det har nog också bidragit till att jag inte ansträngt mig för att skriva här (eller någon annan stans heller för den delen...), jag har inte alls varit på humör. Fast det är inte förrän nu när jag känner mig glad som jag märker det.
Just nu är det bara två tankar som inte är så roliga som dyker upp i mitt huvud då och då.
Ett: jag längtar hem. Eller, snarare, jag saknar er! Och jag saknar att kunna slappna av helt i språket, att kunna äta A-fil och bregott och lakrits och saftigt bröd och pappas bullar och sånt. Fast ta det nu inte för allvarligt, jag är inte ledsen, jag tycker bara att det ska bli oändligt roligt att få komma hem en sväng i juni och fylla på med hemma-energi!
Två: vad ska jag göra i september? Det känns lite läskigt att ställa frågan högt även om den funnits i mitt huvud länge, länge. Jag älskar skolan, jag tycker om att dansa, jag gillar mina klasskompisar (åtminstone svenskarna!) och allt det där. Men ändå. Är det rätt? Ibland känns det som att det är det, ibland inte. Just nu har det känts ett tag som att det inte är rätt bana för mig i alla fall. Jag vet inte om det är för att jag varit skadad så länge och börjar bli less på att inte helt hänga med, men jag har ju faktiskt aldrig varit helt hundra på att jag ska bli dansare. Det känns som något jag ville testa, och se om det kunde vara något för mig. Jag vet nu inte om jag ska kämpa vidare eller testa på något nytt. Det är svårt! Och jag vill diskutera det här med folk (vilket jag gör, men inte så väldigt mycket) samtidigt som jag vill ta ett eget beslut utan att ha lyssnat alldeles för mycket på andra. Jag kommer fortsätta dansa, känna, vela och kämpa ett tag till så återkommer jag framöver med vad huvudet och magen säger då...
Men som sagt; även om jag har de här två funderingarna snurrande mår jag riktigt bra! Ögonen kliar av allt nyutslaget pollen och jag känner mig fattig som en kyrkråtta men jag är glad, glad, glad! Solen gör nog mycket. Det gör den.
Å, en helt annan sak som gör mig glad - jag var på banken häromdagen, och lyckades göra inbetalningarna och joxet helt på tyska, och fick till och med beröm av den fina tyska banktanten! Så kliver man ut därifrån ett par centimeter längre och med ett jättefånigt leende. Sen att jag fortfarande pratar mest engelska med Maxi av ren vana eller att det är svårt att berätta något normalt och ställa frågor på tyska är ju en annan sak. Det får komma. Man får vara glad för de små framstegen!
Ni finns här. I mitt hjärta och på min vägg. Det ni!
Nu ska jag duscha av mig solkrämen och gräsfläckarna och åka hem till Maxis bästa vän Thomas och hans flickvän Christina, där vi ska grilla på deras takvåningsbalkong. Det är sommar! I april. Härligt. Hoppas att ni också har det toppen!
Pussar och solsken
En bild och tusen ord eller nåt sånt...
För alla som missat det; jag är numera korthårig. Ganska rejält faktiskt...
Och om ni klickar på de här bilderna kan ni se vårt pulkaäventyr (visserligen på sopsäckar, men ändå) i Olympiapark i februari. Det var grejer det!
Sen var jag ju i Dublin för att fira Jonnas födelsedag och sedan en sväng till London när jag ändå var där...
Go och gla', med tårta av chokla'!
Grattis på födelsedagen lillstrumpa.
Vi besökte Guinness-bryggeriet/museet...
...och hälsade på celebriteter som Molly Malone.
Tokungar. Timo, Sötosyster, Sami, Johanna, Stina och Juan. Tack, jag hade en fantastiskt rolig helg!
Åker man till London kan man hitta en massa söta djur.
Och så kan man halka in på Sassoon och bli av med sitt hår. Och bli rosa. Och få en lång synttofs på ena sidan.
Och leka med världens absolut bästa Charlott!
Med lite tur kan man få träffa goingar som Nicolina och Karolin med...
Sen blev det helt plötsligt vår i München, när min fina Cecilia kom hit. Det var grejer det.
Jag och Sofia njöt av våsolen vid Eisbach medan pojkarna tvunget skulle i det iskalla vattnet för årets första surfing...
Emelie och Karolin tog tåget ut till Ammersee och hälsade på. Det blev en mysutflykt till Alte Villa, en biergarten vid sjön.
Tillbaka i stan blev det picknick och slacklina i Englischer Garten, somrigt som bara den!
Och nu är vi ganska mycket framme vid idag. Hoppas ni haft lite kul på vägen! Jag kommer säkert hitta en massa fler bilder jag vill visa, men det får vara bra för denna gången. Solskenskramar från München!
Skola igen
Vad märkligt det kändes att gå upp i morse, jag kom knappt ihåg vad jag skulle packa ner i bagen och jag hade verkligen inte en aning om hur mycket kläder jag skulle behöva ha på mig. Och då har jag bara haft lov i två veckor. Men det har känts som ett mindre sommarlov! Mycket på grund av värmen, tror jag. Här har det varit så varmt och soligt att jag nu har lyckats skaffa mig fräknar på näsan och en lätt bikinirand i nacken. Och jag har bara myst hela tiden! Cecilia, min kära schoflaff, kom hit från Göteborg och lekte med mig några dagar innan påskhelgen, och andra veckan var söta fina Karolin här. Påskhelgen spenderade jag med Maxi och hans familj i deras hus vid Ammersee, en fin sjö utanför stan. Det blev mycket god mat och lata stunder på bryggan.
Och jag läser igen! Det är helt underbart. Cissi var så fantastisk att hon släpade hit fyra svenska böcker åt mig, av vilka jag redan läst ut två och är halvvägs igenom den tredje. Jag vet att jag borde lugna mig, annars kommer jag ju snart vara lika svenskboklös som för några veckor sen, men det är ju så HÄRLIGT! Jag kom på för ett tag sedan att jag faktiskt inte läst något alls sedan i somras - och jag vet inte om jag egentligen läste en enda hel bok då heller... Det är ju verkligen inte likt mig. Men nu känner jag mig hel igen. (Ja, jag vet - jag har ju kunnat läsa tyska eller engelska böcker. Men jag har bara inte känt för det, okej?)
I alla fall, skola. Sist jag skrev skulle jag ju till doktorn med mina anklar som ömmade. Det visade sig vara en inflammation i båda anklarna, i senan som också är kopplad upp till smalbenet. Det blev många turer med den där förbaskade inflammationen, men efter nästan en månad av spring till doktorer och sjukgymnaster, halvlektionsdeltagande på skolan och nu två veckor av tvångslugn (aka lov) känns det mycket bättre och jag var med hela dagen idag! Det kändes inte helt hundra, men gör inte alls lika ont längre och det kan nog mycket vara för att jag inte är van att använda fotlederna så mycket. Och i övrigt var det kul att börja igen. Vi håller nu på att träna för fullt inför en föreställning den 24 maj, så det är ganska koncentrerat. Och eftersom vi inte har någon luftkonditionering alls i salarna blir det sjukt svettigt, men idag dansade vi ett tag med öppna fönster utan att det blev tokigt kallt. Skönt.
Men nu tänkte jag (återigen) försöka att lägga upp bilder. För er som har facebook eller kan haffa någon med ett konto där, kan ju kika på mina upplagda album. För er andra, ni får hålla till godo med de totalt random utvalda bilder som hamnar här. Det får bli ett nytt inlägg dock, för ibland när jag försöker lägga upp bilder här försvinner allt...
Som vanligt; ta hand om er och lova att njuta av vårsolen!
Pussar
