...and you're under.
Okej, för alla som inte fattade det där; snälla, kolla på Little Britain! Jag säger bara, Kenny Craig.
Hej. Igen. Måste ju komma in i det här igen, med att bara skriva lite då och då. Idag cyklade jag till skolan. Gjorde jag i och för sig förra veckan med, men ändå.
Gud, jag är dålig på det här...
Jaja, men jag tänkte i alla fall på en sak då, som jag reflekterat över en hel del här i München - kontakträdsla. Eller något liknande. Det är väldigt lustigt, folk är väldigt väluppfostrade här, artiga och så (hur ofta säger ALLA i ett väntrum hos doktorn "Grüss Gott", "Hallo", "Auf Wiedersehen" och "Wiedershauen" till ALLA som kommer och går?) men när det handlar om att ta sig förbi folk på stan är det totalstopp.
När man är i en affär eller på tunnelbanan och det är helt fullt med folk, då ska man helst liksom klämma sig förbi alla andra helt utan att titta på dem, det är som någon slags småbarnslogik i stil med "om jag inte ser dig, ser du inte mig". Jag tyckte att det var väldigt obehagligt i början, när man fick märkliga blickar om man lite artigt sa "Entschuldigung" och lade en hand på någons rygg för att visa att man ville fram. Här ska man tydligen bara pressa sig emellan, trycka sig förbi och mosa in sig i små mellanrum med blicken antingen riktad målmedvetet rakt fram eller lite blygt i backen.
Det är samma regel som verkar gälla i trafiken! Det finns många exempel, men det bästa tycker jag är varianten på den första barnlogiska tanken, nämligen "om jag inte ser dig, FINNS du inte". Alltså, se dig inte för när du kliver ut på gatan här i Tyskland, för när du inte ser några bilar eller cyklar komma, då är du helt ensam i hela kvarteret! Simple as that. Eller alla cyklister som hellre tränger sig förbi på insidan än att lite käckt plinga innan de tänker köra förbi en.
Så kan det vara. Men sen måste jag också säga, att München är en helt fantastisk cykelstad! Här är breda fina cykelbanor i hela staden, jag har cykelväg nästan hela vägen till skolan (en cykeltur på 35-40 minuter) och här finns till och med speciella cykel-rödljus i korsningarna!
Kajsa och Rebecca på vårt första cykel-stads-utforskar-äventyr i höstas, här i Englischer Garten.
Ett av många cykelställ, det här såklart nära universitetet...
Så, det var kvällens fundering. Nu måste jag verkligen sova, för jag ska gå upp om sju timmar för att cykla till skolan och väja för alla fotgängare.
Godnattpussar!
