zanita

Det går bra med skolan, men just nu är det inte riktigt det jag vill skriva om. Jag vill skriva om min fantastiska helg! Och det kommer nog ta en stund. Sorry.

Fantastiskt. Jag måste bara börja med att sammanfatta helgen så. Jag har spenderat nästan hela helgen med Lotta, Liesbeth, hennes pojkvän Felix och Lisa från USA. Men lördagen började med en brunch på skolan som tvåorna och treorna ordnade. Riktigt mysigt! Det var en massa mat, bayerskrutiga papptallrikar och lekar i den största danssalen.

När det nu finns Nutella får man ju passa på... Lilla Therese lyckades smälla i sig sju mackor. Dock var några med ost.

Vi sjöng för Sofia som fyllde 23!

Mina fina svenska klasskamrater! Kajsa, Emelie, Isabel, Sofia, Rebecca, Sofia, Therese och Tanja. Och söta rara japanska Megumi i mitten!

Så måste man ju leka också. Flytta apelsiner och ha jazzwalks-stafett är ett måste.

Jaja, det var lördag förmiddag det. Som sagt, det här kommer ta sin lilla tid...

På väg från skolan ringde Liesbeth och frågade om jag hade möjlighet att åka med dem till bergen med en gång, så jag hoppade bara in i bilen och hängde med! En timme senare stannade vi på ett utomhusmuseum med gamla hus som de flyttat dit. Man kunde gå in i de små husen, kvarnen, smedjan och allt vad de hade där, och traska runt bland några lyckligt skuttande bergskor vid en fäbod à la Alperna. Vi fick sällskap av två billaster med Liesbeths och Felix vänner, så allt som allt var vi 13 personer! 

Vi stannade till på ett café i backen och åt en massa tyska kakor. Rohrnudeln testade jag, en god bulle med körsbär, socker och kanel i. De hade såklart apfelstrudel också. Och en rolig läsk som är en blandning av apelsinläsk och cola. Precis som jag och lillebror brukade blanda själva back in the good old days!

När vi traskat runt ett bra tag sa vi hej då (servus!) till de andra och åkte till en mysig restaurang i den lilla bergsbyn, där det blev rejäl tysk husmanskost. På kvällen följde jag med Liesbeth och gänget på bio; eftersom Felix jobbar på Disney som dataspelsanimatör får han gratisbiljetter... Det blev Wall-E, den sötaste filmen jag sett på länge! På engelska dessutom. Skönt. 

På söndagen blev det tidig uppgång; vi skulle åka klockan åtta för att komma till bergen i vettig tid. Det var samma gäng som på lördagens utflykt; Lotta, Liesbeth, Felix och Lisa. Dock var det dags för det bayerska valet och det tog lite längre tid för Felix än han planerat... Men vi kom iväg till slut, och åkte ca en timme söderut igen, för att komma till området kring Tysklands högsta berg, Zugspitze. På vägen dit låg morgondimman tjock, men när vi närmade oss lättade den helt plötsligt och solen bröt fram. Det var helt otroligt vackert. Solen sken sedan från en klarblå himmel hela dagen! 

Vi började på 750 meters höjd, med siktet inställt på en bergstopp (jag tror att det kan ha varit Kreuzeck) på 1800 möh. Vi skulle, enligt guideboken, vandra i ca sex timmar. Det hade det kanske blivit om vi hållit samma takt som den vane vandraren och bergskännaren Felix, men inklusive en apfelstrudel- resp ölpaus blev det en nästan tio timmar lång utflykt. När vi kom ner till bilen igen hade det hunnit bli mörkt och vi var rejält trötta allihop. Aldrig har jag blivit så glad vid åsynen av en McDonalds-skylt som igårkväll...

Jag kan inte förklara hur härligt det var att vandra upp, upp. Många av er har nog redan känt hur det brusar i magen av lycka när man kan titta ut över ett bergslandskap, men jag var helt överväldigad. Som skåning hade jag blivit imponerad av bara ett berg - känslan av att stå på en bergstopp och att ha en massa andra toppar omkring sig, med djupa dalar däremellan... Oj. Jag kunde såklart inte ha kameran framme hela tiden, eftersom jag behövde händerna, men när vi stannade till för att andas, njuta av utsikten eller vänta in stackars Lisa, passade jag på att knäppa av några bilder. Jag lyckades ändå fylla kamerans minne, 165 bilder blev det... Ni får se själva, det är ett oerhört storslaget landskap. (Vad svulstig jag blev helt plötsligt! Men det hör liksom till. Annars kan man inte beskriva det här förstår ni!)

Så, varsågoda. Ett urval av bilder från min strapats...

Så. Jag hoppas att ni kan njuta av bilderna fast att ni inte var där. Och jag hoppas också att ni har hajat att man måste klicka på bilderna för att se dem stora.

Och slutligen; jag har kastat säsongens första snöboll! Det kändes riktigt kul att traska omkring omgiven av snö när man svettades i jeans och två tröjor...

Hörni, det här blev mycket på en gång. Och nu måste jag verkligen sova. Men tack för er uppmärksamhet, och ta hand om er. Massor av kärlek från en soligt Bayern.

Guten Nacht.